kebabmorfar

Så skall jag recensera The Dillinger escape plans (halvnya album) Option Paralysis.

Albumet släpptes i våras och var efterlängtad efter den stora farmgången med Ire works.

Dillinger som är känd för sina ibland obegripliga taktbytande, fingervrikande gitarrspel och en energi-

på scenen som mycket få kan nå upp till.

|

Kan säga att jag fastnade nästan lika snabbt som jag hörde Farwell, Mona lisa.

Som även var deras första singel till albumet.

Deras förmåga att göra catchiga refränger återkommer än en gång i Gold teeth on a bum.

Nästan lite popigt smörigt men det smälter ihop så bra med det övriga.

En liten vändning smäller till i mittan av skivan då introt till Widower träder fram.

Den visar rätt bra vilken kapasitet och kunskap bandet har.

Att gå från ett intro a la Elton John, till deras mattecore igen och sedan runda av med ännu mer piano!

Det är nog de som gör bandet till de dem är, helt sinnes duktiga musiker!

|

Sammanfattningsvis kan man helt klart säga att det är ett album som har det mesta!

Det jag dock snaknar lite är detta frenetiska och ibland sinnessjuka "dampande" på alla instrument.

Samtidgt som Greg skriker ut all sin liska! De finner man dock på Good neighbor.

Men dom har kommit långt i utvecklingen sedan Calculating infinity, minst sagt!

|

|

Albumet en 4/5 lite mer snabba låtar och en 5a hade varit mer än rätt!

|

|The Dillinger Escape Plan – Option Paralysis bara lyssna själv och se vad ni själv tycker!

tack å sånt!